Brännbollsyran 2012

Temat reggae kanske inte är ett vinnande koncept i atletiska sammanhang men det passar vårt lilla gäng perfekt. Själva ordet reggae har en prestigelös klang som knappast skapar höga förväntningar varken gällande att springa fort eller träffsäkerhet med brännbollsträet. Att förlora alla matcher är liksom ingen big deal när mottot är: don't worry be happy!
Efter välförtjänt vila droppade jag turbanen och cyklade iväg för att träffa dessa två:
För att sedan bege oss vidare till Fysikgränd. Nästan alla i reggaelaget hade redan dragit sig tillbaka men vi hittade igen Ida som i vanlig ordning var den som höll sig vaken längst:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0