fridamarianne

Sista morgonen i mitt hem spenderar jag på det bästa sätt jag vet; ensam framför nyhetsmorgon med en stor frukost. Det är nog sista gången på år och dagar som jag kan spendera en tisdag morgon genom att slappa framför tv:n, så nu njuter jag!

 

 

 

Trots att jag har haft relativt väl tilltaget med tid har jag inte hunnit allt jag planerat att göra. Jag har fortfarande inte ringt mitt försäkrings- och mitt bredbansbolag. Inte heller har jag hunnit städa efter att mina ägodelar förpackats i kartonger eller anmäla mig till olika bostadsbolag. Min önskan var att börja uppdatera mina socialtjänstkunskaper i dag, men den önskan hör nu mer till morgondagens resdag. 

 

Det händer så mycket i mitt liv just nu att jag själv knappt hinner uppfatta hälften.

 

* I fredags tog jag min socionomexamen

* I morgon flyttar (!) jag till Piteå

* På torsdag börjar jag jobba

* Den 8/2 åker jag och Teo på semester till Amsterdam och där kommer vi ta väldigt avgörande beslut.

 

 

I kväll skålade vi hemma på Gnejs för vår tid som en stjärnfamilj. Jag kommer sakna er ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

så gör jag det en annan dag. Att packa, det är inte kul! Jag plockar ner en grej varje halvtimme i mina kartonger. Så oinspirerad är jag. Jag orkar verkligen inte ta tag i detta och dessutom känner jag mig sjuk. Även Isak är sjuk idag, så jag har agerat madrass åt honom medan jag och Arvid slappade framför en Hitchcockrulle! Isak sov väldigt länge i min famn och det var verkligen mysigt:)

 

Imorgon blir en flitig dag. Ska packa klart, ringa runt en massa ärenden för att skriva över räkningar på Hanna och Arvid och för att anmäla mig som bostadssökande till massa olika bolag. Tvätta och boka biljetter till utlandet ska jag även göra. 

 

Så, nu är det dags att säga tack för idag!

 

Nu har jag en titel. Jag är en stolt socionom! Ceremonin var fin men vemodig. Jag och Ellen stod kvar på scenen och grät i mörkret ett tag, för att säga hejdå är inte lätt. Även om vi kommer hålla kontakt blir inget som förr, men så är det i livet. Nu hoppas jag på en fantastisk framtid för mig och alla mina vänner från studietiden.  

 

Efter avslutningen på Universum åkte vi hem till Gnejs och där ÅT och umgicks vi hela kvällen. Jag känner mig jättenöjd och glad över hur kvällen blev och vill tacka alla som uppvaktat mig♥. Tusen tack för de fina presenterna! Klockan sitter på min arm och tavlan kommer hänga i min framtida lägenhet!

 

 

Nu smäller det! Det är bara att korka upp bubblet och dunka oss själva i ryggen för i dag är dagen med stort D. För sju terminer sedan jag entrade Umeå universitet och gick direkt fram till Ellen och sedan dess har vi följts åt genom dessa år. Jag blev tilldelad den bästa basgruppen någonsin och den gjorde att första tiden av studietiden blev fantastisk! Ida och Hanna hoppade på tåget i samband med nollningen och har berikat studietiden med mycket skratt. Hanna tog en välförtjänt paus och henne får fira nästa år i ställlet. Robin, Lisa och Jenny har ramlat in som nya stjärnor det senaste året och jag och Lisa fortsätter tillsammans som norrlandstöser.

 

Saken är den, i dag får jag min socionomexamen (Degree of Bachelor of Science in Social Work). Jag känner mig stolt över mig själv och över alla mina vänner! Nu går vi in i ett nytt skede i livet och jag önskar er all lycka i livet.

 

Jag kommer sakna er...

 

till dess att vi ses igen!

 

 

 

Eftersom att jag fått jobb (jippi!) måste jag flytta från lillfamiljen (fy!) och tillbaka till Piteå. Då Mia åker till Umeå med bil imorgon kommer jag skicka med alla mina kläder med henne. Det var dock inte helt lätt att packa när lilla Isak var i närheten. Han tog plats i resväskan och slängde ut kläderna från väskan. Måste säga att tanken slog mig att jag kanske ska "råka" packa med honom i flytten. Det känns verkligen hemskt att moster nu ska lämna honom och att han är helt ovetande om detta. Känns som om jag överger honom, vilket jag ju faktiskt gör. Nej nu kan jag inte skriva mer för då börjar jag gråta ♥

 

Vi hade en fantastiskt kul examenssittning med klassen igår. Stämningen var på topp och jag kom fram till att jag verkligen gillar klassen! 

 

Sitter framför tv:n med en kopp kaffe och kollar in lite jobb jag ska söka i el stockholmo. Väntar fortfarande på svar från Älvsbyn. Skulle vara så skönt att få veta hur jag ligger till så att jag kan planera längre än till helgen. Vill börja träna igen men vet inte i vilken stad jag ska köpa gymkort etc.

 

Ska på mitt sista seminarium idag och har nog aldrig varit så oförberedd tidigare. Tror det är latmasken (som farmor brukar säga) som kommit fram nu i slutspurten. Det är också sista gången jag och Ellen promenerar till skolan ♥

Var på Strömpilen idag för att handla på systembolaget inför middagsbjudning på min examensdag. Köpte nog aningen för mycket, men det übertrevliga butiksbiträdet sa att jag får reklamera det som inte är öppnat. Nu när jag skriver detta får jag en olustkänsla som bara lurade kunder kan få. Men trevliga människor gör mig så glad 

 

På torsdag ska jag tillbaka till systemet igen för att komplettera inköpet då de inte hade det specifika vinet som passar min meny. Kände mig otroligt vuxen när jag gick där och planerade vuxendycker till en vuxenmiddag som jag vuxenaktigt ska bjuda på. Jag och biträdet stod och pratade och jag försökte briljera med mina druvkunskaper. "Jag har valt en chaaaaaardonnayiiii eftersom det passar utmäääärkt till fiskrätter med smak av saffran". Och där tog skrytfasonerna stopp. Biträdet fick lotsa mig genom iprincip hela butiken. Det första var inte heller riktigt sant. När biträdet frågade om jag behövde hjälp efter att virrat runt i butiken nog så länge sa jag med en osäker och frågande blick: "Jag har valt en chardonnay för jag läste att den passar bra till saffran?". Sedan var det inte heller en chardonnay jag plockat med mig, utan ett vin med blanddruva som butiksbiträdet ställde tillbaka åt mig... nåja jag kan ju låtsas att jag var duktig.     

 

Måste säga att jag känner mig lite ledsen över att det är så många som, av olika anledningar, inte kan delta på min examen. Speciellt önskar jag att Mamma kunde vara med för jag tänker att hon (du) gärna velat det. Hade jag bara haft en kamera skulle jag ta ett kort eller två och visat efteråt, men det har jag inte. Tror inte heller att Hanna och Arvid har det men jag ska undersöka den saken:) 

 

 

    

Har suttit med min kaffekopp och kollat in lönestatistik hela morgonen. Kollat saco, SSR:s löneförhandlingsförslag och ringt SSR-direkt. Ni kankse tror att jag blivit erbjuden jobb nu? Nop. Inte än i alla fall, men vill vara förberedd om jag får Älvsbyjobbet. 

 

Får jag inte det jobbet kommer jag börja skriva min D-uppsats nästa vecka. NÄSTA VECKA?! Herrgud! Kan inte förstå att det är så snart. Jag vet inte ens vad jag vill skriva om. Kanske något om integration, jämställdhet eller missbruk. Kanske någon kombination av dessa? En intervjustudie vill jag i alla fall göra. Tar jag en magister i socialt arbete har jag gjort vad jag kunnat för att öppna upp dörrarna till ett kommande arbetsliv inom universitetsvärlden. Forskarassistent, doktorand? Men nu vill jag helst arbeta och inte dra på mig ännu större lån. Studier är en klassfråga må jag säga! (Det är verkligen en fantastiskt förmån att Sverige har gratis universitet - det klagar jag inte på!).   

 

Nu ska jag ta och söka ett jobb som kan kombineras med studier, ifall det blir den linjen jag får gå på.

 

Igår var jag på utflyttnings-/fördelsedagsfest tillsammans med mina vänner från klassen. Ellen skulle lägga upp bilden på oss två på instagram och ville skriva en passande text till den. Jag föreslog: sista festen med Frida (stämde iofs inte då vi har sittning på onsdag) och i samma stund som orden kom ut, började våra ögon att tåras. Det verkar vara många med mig som går om kring med känslorna utanför kroppen. Det är mycket som ändras på kort tid och många vänner och klasskamrater som jag har träffat regelbundet i över tre år kanske jag aldrig kommer träffa igen. Samtidigt är det ett nytt steg i livet som förhoppningsvis kommer föra mycket gott med sig. Men för nu låter jag mina ögon tåras.  

 

När allt är så ovisst att hela livet kan se annorlunda ut inom en veckas tid, då känns allt som den sista gången. Civilstatus, bostad, umgänge och sysselsättning, ja allt kommer förändras inom kort. Många meningar inleds med: det här var nog sista gången, eller: kan ni första att det bara är x dagar kvar?

 

Idag var sista gången jag var på EPP med mina klasskompisar. Det var ett riktigt trevligt gäng tjejer som samlades ikväll för att surra och dricka en öl. Efter EPP gick jag mot Ålidhem för att se film med Robin, Lisa och Ellen. Bland de sämsta filmerna jag sett men sällskapet var detso bättre. 

 

Har förresten sovit drygt nio timmar inatt och det är jag otroligt tacksam för. Efter en vecka med 3 - 4 timmar sömn per natt var jag så slut att jag gick och la mig strax efter 23. En natt med total tystnad och inga tider att passa morgonen därpå kändes som harmoni!

 

 

I går när jag och Ellen gick hem från universitetet var det så fantastiskt vackert ute. Solen lyste och det bokstavligen glittrade på träden. Det kändes så där magiskt och jag hade inte blivit förvånad om Plupp och en lämmel dök upp längst vägen.  

 

Det har varit en intensiv vecka, präglad av presentationer och prestation. Utvärdering och kvalitetskursen avklarades igår och idag blev jag godkänd på det sista momentet i barnkursen. Till veckan har jag ett seminarium i psykiatrikursen och efter det har jag gjort mitt på denna utbildning. Jag känner mig stolt över vad jag åstadkommit under dessa år och jag tycker verkligen att jag är värd en stor guldstjärna. 

 

Vassia sent me a Christmas present through the post a while before Christmas, but it never arrived. So she sent another one. Now, weeks later, I'am sitting here, with two Christmas gifts. Lucky me! One letter appears to have been through traumatic experiences, but now they are both in good hands.

 

φιλιά ♥

 

Då universitetstiden börjar närma sig sitt slut passade jag på att ta ett kort på min och Ellens sista sena kväll på universitetet tillsammas. 

 

Jag har förresten kommit in på magisteruppsatsen, så vill jag kan jag förbli student ytterligare en termin. 

 

Söndagen är avklarad och jag har lyckats skriva det mesta av en kommande opponering, sökt ett jobb, påbörjat ett till personligt brev och skickat intyg till jobbet jag varit på intervju på. Tyckte förresten att intervjun gick väldigt bra, men försöker peppa mig själv till att söka fler jobb och inte falla in i det kända jag-har-varit-på-intervju-och-kommer-automatiskt-få-jobbet-träsket.

 

Dagens bästa var middagen hos Lisa. Hon är lysande på att laga mat och idag bjöds det på lyxig lax- och räksoppa med saffran och aioli. Mums!

 

Dagens fånigaste är min otroligt överdrivna prestationsångest. Jag har missat ett helt moment (att skriva en diskussion) i fördjupningsuppgiften på barnkursen och ser nu detta som världens undergång. Av någon anledning tycker jag att det är obehagligt att misslyckas, trots att konsekvenserna enbart lär bli en komplettering som inte tar speciellt mycket tid att genomföra. Det känns bara så onödigt att missa en sådan basic grej och jag skäms för att gå till opponeringen och känna detta tillkortakommande. Stress och press + maximalt ordantal blev en enda röra. Samtidigt skulle ett misslyckande för mig vara lärorikt. Jag måste inse att det är okej att misslyckas.   

 

Nej, nu är klockan 01:20 och jag har en lång pluggdag framför mig på univeristetet. 

 

Jag bjuder på en mingelbild från juldagen, tyvärr i miniformat. 

 

 

Nu har snart sex dagar av det nya året passerat och jag undrar vad år 2013 har att erbjuda.

 

2012 har nog varit mitt tuffaste år hittills och jag hoppas verkligen att den ovisshet som präglat året kommer omvandlas till visshet. Jag har fått mycket stöd och framförallt har Hanna och Arvid fått vara min krycka i vardagen och för detta är jag tacksam. Mycket positiva saker har även hänt. Absolut störst har varit att bli moster och gudmor. Jag har fått följa Isaks första tid i livet och det kommer jag minnas med glädje. Det har inneburit många sömnlösa nätter och försämrad studieförmåga, men det har det definitivt varit värt! Jag har haft mitt första "socionomjobb", tagit min kandidatexamen och spenderat mycket tid med min familj och under en termin haft mycket tid för vänner. Aldrig, i mitt vuxna liv, har jag rest så lite som jag gjort under år 2012, men en riktigt mysig resa till Spanien tillsammans med Ellen och Ida blev det ändå. Att göra en utlandsresa under ett år är givetvis inte bara, utan ett privilegium, men i jämförelse med hur jag brukar ränna är det lite. 

 

Jag tror och till viss del vet att det här året är en avgörande tid i mitt liv och detta säger jag med skräckblandad förtjusning.

 

 

  

 

 

 

I princip alla bilder från julen är på Isak. Mosters favorit. Resten av bilderna är på mat. Fridas favorit.