fridamarianne

Igår var jag på utflyttnings-/fördelsedagsfest tillsammans med mina vänner från klassen. Ellen skulle lägga upp bilden på oss två på instagram och ville skriva en passande text till den. Jag föreslog: sista festen med Frida (stämde iofs inte då vi har sittning på onsdag) och i samma stund som orden kom ut, började våra ögon att tåras. Det verkar vara många med mig som går om kring med känslorna utanför kroppen. Det är mycket som ändras på kort tid och många vänner och klasskamrater som jag har träffat regelbundet i över tre år kanske jag aldrig kommer träffa igen. Samtidigt är det ett nytt steg i livet som förhoppningsvis kommer föra mycket gott med sig. Men för nu låter jag mina ögon tåras.