Jorden går inte under av att jag misslyckas

Söndagen är avklarad och jag har lyckats skriva det mesta av en kommande opponering, sökt ett jobb, påbörjat ett till personligt brev och skickat intyg till jobbet jag varit på intervju på. Tyckte förresten att intervjun gick väldigt bra, men försöker peppa mig själv till att söka fler jobb och inte falla in i det kända jag-har-varit-på-intervju-och-kommer-automatiskt-få-jobbet-träsket.
 
Dagens bästa var middagen hos Lisa. Hon är lysande på att laga mat och idag bjöds det på lyxig lax- och räksoppa med saffran och aioli. Mums!
 
Dagens fånigaste är min otroligt överdrivna prestationsångest. Jag har missat ett helt moment (att skriva en diskussion) i fördjupningsuppgiften på barnkursen och ser nu detta som världens undergång. Av någon anledning tycker jag att det är obehagligt att misslyckas, trots att konsekvenserna enbart lär bli en komplettering som inte tar speciellt mycket tid att genomföra. Det känns bara så onödigt att missa en sådan basic grej och jag skäms för att gå till opponeringen och känna detta tillkortakommande. Stress och press + maximalt ordantal blev en enda röra. Samtidigt skulle ett misslyckande för mig vara lärorikt. Jag måste inse att det är okej att misslyckas.   
 
Nej, nu är klockan 01:20 och jag har en lång pluggdag framför mig på univeristetet. 
 
Jag bjuder på en mingelbild från juldagen, tyvärr i miniformat. 
 
 
Natti!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0