fridamarianne

I torsdags när jag kom hem från middagen med mitt gamla basgruppsgäng stoltserade jag över det mod jag uppvisat i en jobbig köttet-var-välstekt-när-jag-ville-ha-det-blodigt-situation. Välbekant situation? 

 

I dessa situationer brukar jag bittert sitta och klaga vid bordet men aldrig till personalen. Jag vill helt enkelt inte såra kocken som kanske känner sig misslyckad om jag klankar ner på hens matlagningskunskaper. Sicken mes! Efter lite peppning vågade jag klaga och fick tillbaka en helt fantastiskt god köttbit.

 

Denna händelse återberättade jag till Hanna som, i stället för att klappa mig på axeln, gav mig en liten käftsmäll (bildligt talat). Hon satt mitt agerande i ett större perspektiv. Visst, tjänsten som sådan var illa. MEN! Hur många personer på denna jord har den helt bisarra lyxen att skicka tillbaka/slänga ett fullgott kött för att det inte var nog blodigt?! Snacka om att resurserna i välden är totalt snedfördelade. Kanske var det detta vuxna syftade till när de sa "tänk på barnen i Afrika".