Älskar när det regnar och blåser
Multitasking
När jag var liten fick jag veta att man inte skulle skriva på kroppen eftersom bläcket kunde gå in i blodet och då skulle man allt bli förgiftad. Skröna? Oavsett vilket är kroppen en fantastisk kom-ihåg-lapp!
Dagen spenderade jag på universitetet. Dagens tema var: evidensbaserad praktik. Tack och lov har vi duktiga föreläsare. Hade det inte varit för dem hade den här kursen varit en pina.
Som ni ser på bilden kör jag på mulititasking! To do list, brevskrivning, lyssna till och anteckna på föreläsningen och dessutom tar jag kort på det hela. Det ni!
Sötsak!
Pratade med Sofia i telefon idag, på väg hem från ett kul step dance-pass, då hon frågade om jag fått post. Nej, inte hade jag det sa jag. Men när jag kom hem hittade jag ett litet brev under en tidning på byrån i hallen. I det fanns ett ljuvligt litet kollage på Otto som ska döpas i december. Tyvärr har jag en hemtenta dagen efter dopet i Piteå så jag fick bittert tacka nej till att delta. Jag är dock helt säker på att det kommer bli en riktigt fin dag för alla som är där.
Söt som socker är han lilla Otto!
Lördagsgodis
Tack för en riktigt trevlig kväll alla godingar! Och speciellt tack till den exellenta värdinnan Hanna som bjöd på en riktigt god middag och härlig stämmning.
Mätt i magen
Vilken seg dag på universitetet. Rasterna var få och jag, med flera, satt och lyssnade med jackor, vantar och halsdukar på. Nog för att jag tycker man ska värna om miljön, men jag vill inte frysa ihjäl på kuppen. Så höj värmen för gudsskull! Jag satt kvar ett litet tag efter skolan och lyckades få tag i boken jag behövde för att skriva klart en uppgift. Skönt! Mindre skönt var det på dagens bodypumppass.
Efter gymmet gick jag hem till Lisa och åt romantisk middag för två. Hon hade tänt ljus och lagat sagolikt god mat. Så god att jag bokstavligen slickade av tallriken. Pinsamt? Javisst, men det var det värt!
Så här mycket uppskattade jag maten och sällskapet (bilden är tagen vid ett annat tillfälle).
När livet känns lekande lätt
Det hopar sig i kurserna jag läser nu och jag vet inte exat hur många uppgifter som ska spottas ut till den 5/11 vilket gör att jag känner mig extra tacksam för idag. Ibland känns det som att allt bara fungerar och så var det idag.
* Föreläsningarna var intressanta
* Diskussionsövningen var givande
* Fick igen en examinationsuppgift med spetsbetyg
* Blev "egoboostad" när en före detta kollega sa att hon hoppas att jag ska kunna jobba med dem igen och när jag fick en komplimang om att jag var smart av en kille jag tycker verkar väldigt smart
* Stannade och pluggade ett par timmar efter föreläsningarna och fick en hel del uträttat på så kort tid
* Mitt examensbevis låg i ett kuvert på byrån när jag kom hem
* Jag har just ätit nybakta scones och yoghurt med fröer, bär och honung.
Så härligt det är när allt bara fungerar. Jag njuter tacksamt för dagen.
Så här mörkt var det när jag gick hem från universitetet idag. Jag älskar verkligen att vara där!
Isak 7 månader
Igår fyllde mosters lilla charmtroll 7 månader vilket vi firade med kladdkaka och glass som Hanna bakade. Isak firade med en banan. Tänk att han blivit så stor!
Det är skakigt men det går!
I dag känner jag lugn och ro. Jag har massor av ärenden att ta tag i, men inte ikväll. Ikväll sitter jag framför tv:n och ser svenska hollywoodfruar dricker te och äter en chokladbit. Känns även bra att jag varit och tränat. BP och step muskel. Så kul!
För er som inte vet det redan kryper Isak nu. Det är rätt skakigt men han kryper. Rekordet är sju steg. Så duktig!
In action (Ni får ursäkta den usla kvaliteten på bilden)!
Kvinnans ansvar!?
Jag tittar upp från datorn mot tv:n som är påslagen, men utan ljud. Det är Operah på 3:an och hon den, säkert många gånger, kloka kvinnan säger följande line som en itroduktion till dagens gäst:"Hon bär pistol men tilllät sig ändå hamna i en situation där hon inte vågade berätta!". Hon pratar om en poliskvinna vars man våldtagit henne. Budskapet de vill förmedla är säkerligen att våldtäkter sker i hemmet och behöver inte ske av en okänd man för att det ska klassas som våltäkt.
Any way, språket talar ändock sitt tydliga språk. Den här starka kvinnan som till och med bär vapen lät detta hända. Vilket budskap vill de förmedla? Att det kan hända vem som helst, eller att det kan hända vem som helst som själv tillåter det? Programmet är säkert upplysande och absolut nödvändigt för halva publiken visste inte om att gifta män kan vådta sina fruar, alltså att detta är ett möjligt fenomen. Men för guds skull sluta skuldbelägga kvinnan genom att lägga ansvaret på henne! Kvinnan måste göra si, måste göra så, våga si, våga så. Sluta våldta för fan!
Helgen i bilder
Helgen har verkligen varit nyttig för mig. Lugn. Vi har ätit långa frukostar och inte alls susat fram som jag ibland gör. Studier och träning har fått stå åt sidan för shopping, slappande, massor av fika och mat, högläsning av fråga Bengt i amelia och promenader i det fina vädret. Söndagen avslutades tillsammans med lillfamiljen och Jenny med tekopparna i hand framför solsidan.
Tack för en trevlig helg!
Frost och lätt kyla i kompination med solsken ger massor av energi!
Fabulous 4
Jag, Hanna, mamma och Mia har skrattat ikapp ikväll. Herregud, nu vet jag var mitt sockerberoendet kommer ifrån. Det är genetiskt nedärvt! Jag berättade om att ett par vänner som i dag talade om att de bara äter fika en (!) gång i veckan och i bland färre. Alla runt bordet satt och gapade oförstående, var på det går upp ett ljus för mamma; "men de kanske menar vrålfika!?". Mamma var helt övertygad om att de åtminstone åt en bulle eller kaka varje dag för; "man kan ju inte fika bara EN gång i veckan!" (Mamma, 2012).
Uppdatering på sockerdetoxen
Igår gick detoxen jättebra nästan hela dagen. Jag åt visseligen choklad, men tillsammans med ett mål mat. Precis som planerat vill säga. Si så där 23:00 orkade jag inte stå emot vetskapen om glassen som låg och väntade i frysen. Nåja, det är inte lätt att bli av med ett beroende.
Idag har jag ätit en chokladbit, två kakor och sitter nu och äter digestivekex och nybakt sverigekaka. Det här med sockerdetox känns inte kul längre. Idag trivs jag med mitt beroende och tänker inte ge upp det! Känner mig aningen galen när jag skriver detta. Tänk er Smeagol och ringen, that's me och kakor!
Sverigekakan på bilden nedan bakade jag nyss eftersom Mamma och Mia ska komma hit imorgon. Som ni ser har den redan blivit provsmakad;)
Ingen täckning
Om någon försökt ringa eller smsa mig idag så är anledningen till att jag inte svarar inte att jag är otrevlig eller folkskygg, utan för att mobilen saknar täckning. Blir det något fel på min mobil nu också kommer jag ge upp den tekniska världen och då nås jag antingen via telepati, dörrknackning, eller brev (old school style).
tack hej!
tack hej!
Första dagen i min kamp mot sockerberoendet
Om ni minns skulle jag från och med idag försöka motverka mitt sockersug genom att skapa struktur på mina måltider och således småäta mindre. Så här gick det med den saken:
* En stabil frukost bestående av 3 knäckebrödmackor, kaffe och en chokladbit.
* En stabil lunch bestående av en stor portion korvsoppa, vatten och ett digestivekex.
* Ett stabilt mellanmål bestående av en kopp kaffe två chokladbitar och en knäckebrödmacka.
* En ostabil banan innan maten.
* Många ostabila skedar quornfärsrssåsen innan färsen var klar.
* En stabil middag med riktigt god tacos (bortsett från stunden när jag skulle hämta en till tortilla men inte ville missa tv-programet och därför hämtade en slev med quorn som jag kunde äta under de två minuter jag annars skulle bli utan mat.
* Ett stabilt kvällssnack i form av brieost, äpple och te.
* En ostabil banan.
* En ostabil ny middag i mindre format.
* En ostabil chokladbit.
* Ett ostabilt briekex.
Första delen av dagen gick riktigt bra för att sedan dala. Imorgon ska jag försöka hålla strukturen bättre. Låt se hur det går.
Den här bilden säger faktiskt mer än 1000 ord;)
På toppen av berget; I-landsproblem
I torsdags när jag kom hem från middagen med mitt gamla basgruppsgäng stoltserade jag över det mod jag uppvisat i en jobbig köttet-var-välstekt-när-jag-ville-ha-det-blodigt-situation. Välbekant situation?
I dessa situationer brukar jag bittert sitta och klaga vid bordet men aldrig till personalen. Jag vill helt enkelt inte såra kocken som kanske känner sig misslyckad om jag klankar ner på hens matlagningskunskaper. Sicken mes! Efter lite peppning vågade jag klaga och fick tillbaka en helt fantastiskt god köttbit.
Denna händelse återberättade jag till Hanna som, i stället för att klappa mig på axeln, gav mig en liten käftsmäll (bildligt talat). Hon satt mitt agerande i ett större perspektiv. Visst, tjänsten som sådan var illa. MEN! Hur många personer på denna jord har den helt bisarra lyxen att skicka tillbaka/slänga ett fullgott kött för att det inte var nog blodigt?! Snacka om att resurserna i välden är totalt snedfördelade. Kanske var det detta vuxna syftade till när de sa "tänk på barnen i Afrika".
Otroligt gott kött. Otroligt etiskt laddat (på många olika sätt),
Love to eat!
Av någon anledning har jag ett STORT behov av att äta var enda sekund under dagen. Tror jag är sockerbeorende. Efter gymmet gick jag förbi Ellen som bjöd på vaniljte och eftersom jag anade att hon inte hade kakor tog jag med några just in case. Gick förbi ÅC på vägen hem och har nu gjort guacamole, hummus och chips av fullkorntortillabröd som jag satt i ugnen. Känns nyttigt och så gott!
Jag ska försöka dra ner på sockret, som jag tror är anledningen till mitt ständiga matsug, i veckan. Men visst är mat fantastiskt!
Hummusen var i en ful plastbunke och fick därför inte vara med på kortet;)
Otur
Drygt ett halvår sedan gick jag tillbaka med min dator till Expert eftersom det är fel på drivrutinen. Jag hade köpt en extra försäkring till datorn, men ändå skickade de hem mig med datorn och sa att jag först var tvungen att omformatera den själv innan de kunde hjälpe mig. De flesta hade nog tagit tag i detta direkt, men för mig blev det ett stort projekt. Så igår, drygt sex månader senare, svängde jag förbi en annan Expertbutik för att höra hur jag ska göra med datorn nu när de gått i konkurs och fick ett väldigt hjälpsamt bemötande. "Kom in med datorn bara, vi fixar det". Inget gör det själv-krav, skönt! Problemet är nu att jag inte hittar kvittot som jag antagligen tappat bort vid första besöket på Expert. Surt!
Förutom datorn blev jag, som ni kanske minns, nyss avstulen min cykel och i lördags fick min fina kamera en tryckskada när den låg i min väska. Hela skärmen är förstörd och garantin gick ut för en månad sedan. Inte för att jag tror att jag fått ut något från garantin i vilket fall.
Summa kardemumma: Det är dåligt att äga!
Älskar att dansa!
Igår spenderade jag dagen hemma (och på iksu) med lillfamiljen + Isaks farmor och farfar. Det är alltid trevligt när de kommer på besök! På kvällen gick jag hem till Jenny och drack drinkar och vin, för att sedan svänga våra svansar på Rex dansgolv. Lyckades även få med Ellen på ett kort som var ut i annat sällskap. Vi hade verkligen en riktigt kul kväll!
Hönorna och Hen
Efter en hel dag med föreläsningar var vi värda lite kul! Pizza och musikquiz. Och vet ni vad?! Vi vann!!!! Hönorna och Hen, snart blir det EPP igen och den här gången är det gratis;)
När tiden springer iväg
På väg hem från universitetet stannade jag upp en liten stund vid ÅC och tog ett extra andetag. Jag gör så ibland för att riktigt fånga känslan i ögonblicket. Den här vägen har jag vandrat i tre års tid. Mycket har hänt under denna tid och det är med vemod jag närmar mig slutet av min tid som student.
I klassen blir vi ofta indelade i olika mindre studiegrupper, så kallade basgrupper. Den första gruppen jag var med i har jag fortfarande kontakt med. Ikväll var troligtvis den sista träffen med the original base group eftersom vi brukar ses ungefär en gång per termin. Jag är verkligen glad över att jag fick en så fin start på studietiden, mycket tack vare denna grupp. Gruppen har en ödmjukhet och värme som jag kommer sakna.
Stolt och rörd
När jag kom hem efter en dag på universitetet och IKSU stod det en present på mitt skrivbord från Hanna och Arvid. Presenten är det fina kortet som ni ser på bilden nedan och i det fanns ett presentkort på 500 (!) kronor på universitetets olika cafeer. Anledning? De tackade för att jag stöttat dem under första tiden av Isaks liv. Jag blev riktigt stolt och rörd ♥
En till fin sak jag fått (jag har fått många fina saker men vissa känns, så där, lite mer i hjärtat) är denna mugg som jag drack mitt morgonkaffe ur i morse. En julklapp från Becca.
Dagens
Var på en föreläsning mellan 10 - 12 idag, men struntade föreläsningarna som var på eftermiddagen. Skönt var det för då hade jag energi till att läsa igenom min examinationsuppgift till på torsdag. I morgon ska jag till universitetet och för att rätta den. Det är rätt irriterande att inte ha rättstavning i mitt word. Nåväl...
Tränade step muskel idag. Kul pass men tyvärr har de fixat ventilationen, så jag fick inte svettas den här gången. Svett ger, enligt min mening, en känsla av riktig ansträngning oavsett om det står i relation till verkligheten eller ej.
I övrigt har jag kollat jobbutbud för socionomer via AMS hemsida och jag måste säga att det ekar rätt tomt i norra Sverige, men jag är rörlig! Hittat dessutom igen mitt CV idag. Det känns skönt att börja scanna vilka alternativ jag har och till veckan/helgen ska jag försöka mig på ett personligt brev. På tal om jobb så kommer jag till Piteå tre dagar i slutet av november för att jobba på Strömgården. Känns verkligen kul!
En minut över ett. Jag är verkligen inte duktig på att lägga mig i bra tid.
Natti natti
Man måste lida för att läka
Ord jag fick ta del av under sommaren.
Naturen skänker kraft.
Konsten att vara söt när man har mat i hela ansiktet.
Tanke känsla handling
Hade föreläsning i verksamhetsutvecklings- och utvärderingskursen idag och var så nöjd över budapestrullen jag införskaffade under rasten att ja inte kunde låta bli att, så diskret som möjligt, föreviga detta ögonblick (bilden gör rullen verkligen inte rättvisa). Nu när jag tänker efter var jag nog ingen höjdarstudent idag. Vi är väldigt få personer i kursen och jag lämnade klassrummet under undervisningen för att ta ett samtal från vårdcentralen, smsade, fikade och fotade dessutom det hela istället för att koncentrera mig på föreläsningen.
Stannade kvar på skolan efter föreläsningen för att skriva klart en seminarieuppgift... jag skrev inte klart den, nej. Tycker ändå att det gick bra för jag har verkligen inte mycket kvar. Känns som att alla timmar jag lagt på uppgiften handlat om att kapa text, vilket jag är riktigt dålig på. I stället för att ta bort hela stycken sitter jag och ändrar små ord bara för att få med så mycket som möjligt. Dålig studieteknik.
Gick raka spåret från UB till IKSU. Det blev step muskel idag och de har fortfarande inte fixat ventilationen. Svettpoäng även idag!
Har haft ett långt samtal med Teo, vilket är anledningen till att jag fortfarande är vaken så här 01:20 en vardag. Ja, allt i livet är inte lätt.
Hanna, Isak och Arvid är även tillbaka nu:D
Så gott!
Rödbetor, vitlök, brie och lax i ugn. Hemmagjord pizzasallad och pepparsås. Konstig kombo? Jepp, men så himla gott!
I övrigt har städat, tränat, läst ett kap i en bok + en halv artikel, pratat i telefon och med Teo. Sist men inte minst har jag; sett solsidan!
Jag och Ellen var på Step Dance (riktigt kul pass) idag och hon noterade hur min tröja var "blöt" av svett när vi var klara, Det ni! För de läsare som inte vet det, kan jag knappt svettas. Idag var det dock garanterat fel på ventilationen för det var som en bastu i lokalen. Känner mig ändå nöjd över mina svettdroppar!
Nu te och choklad!
Våga sticka ut!
Jag och Lisa började lördagskvällen med vin och ost iklädda mjukiskläder och avslutade den spontant på Lokal dansandes till en riktigt bra DJ.
Att ta tjuren vid hornen?
Tankar på mitt berg av brev som ligger på skrivbordet har jag allt för länge förträngt. Likt det bortträngdas återkomst gav dagens nyheter mig en ångestsignal, när de talade om svenskars ökade skulder, som påminde mig om bergets existens. Två sena fakturor och en massa onödigheter. Nu väntar jag bara på repressalierna av detta.
Det är skönt med vila
Efter, en termos med kaffe, timmar av inspirerande och lärorika föreläsningar, lite kvalitetstid med Lisa, 30 min på löpbandet och en promenad hem i regnet sa jag hejdå till omvärlden. Dusch, mat, te, banankaka och choklad blev blev min tillflykt.
Jag kommer sova gott i natt!
... Nej inte ikväll:) Bilden är förresten tagen i Barcelona.
Det fantastiska med att vara en pluggis!
Jag har just inhandlar provians inför eftermiddagens studier och sitter nu i UB (universitetsbiblioteket). Jag har spenderat nästan hela dagen här (har även varit på en riktigt bra föreläsning) och känner mig fånigt lycklig över detta. Känslan av att dricka kaffe och äta min kanelbulle i en miljö som flödar av kunskap kommer jag verkligen sakna när studietiden är över. Även om jag inte alltid presterar så ger UB känslan av utveckling. Det är som kvalitetstid med mig själv.
Tummen upp
Jag tog bussen till universitetet idag (för andra dagen i rad) för att slippa kånka på min bag fullproppad med diverse viktigheter. Skrivandet gick okej och dagens träningspass på iksu gick riktigt bra. Jag kände mig i så pass bra form att mina stackars vänner fått stå ut med mina spännisfasoner under kvällen! Efter passet kilade jag i väg till Lisa på middag. Surr och mat, kan det bli bättre? Efterrätten serverades hemma hos mig och till den anslöt sig Jenny, Ida, Lars och XO. Kvällen bestod av en massa skratt (bortsett från samtalen om jordens undergång och etiska ställningstaganden) och ja, hela dagen/kvällen får tummen upp!
Min banankaka fick även tummen upp av Lisa och Jenny:)
"Frida! Varför ska du satsa på GUBBAR i 30 års åldern"
Ett fantastiskt citat av en än mer fantastisk vän!
Med doft av hembakat
Jag gillar verkligen att baka. Inte göra avancerade kreationer, utan enkla goda kakor. Med Anna P i luren multitaskade jag fram en banankaka samtidigt som jag socialiserade. Jag blir både glad av doften från nybakat och av att surra med Anna. Två stora + under dagen!
Jag kan konstatera så här 2 minuter i 01.00 att dygnet fortfarande har för få timmar. Nåväl vänner. Nu ska jag försöka sova så att jag orkar befinna mig i UB kl 08.00 imorgon för att tävla om kurslitteraturen.
Natti natti!
Om ändå dygnet hade fler timmar
Det finns så otroligt mycket jag vill göra och hinna med, men det känns som om jag hela tiden är några steg efter. Jag ska hinna plugga (dumt att ta på sig fler kurser än vad jag egentligen har tid för), laga mat, söka jobb, träna, vårda relationer och allt annat som hör vardagen och livet till. Det handlar om att prioritera och jag är väl medveten om det. Men hur gör jag när jag faktiskt inte vill prioritera bort vissa saker eftersom de är viktiga för mig?
I bussen på väg från Umeå till Piteå hade jag tänkt att plugga, men orkade inte vara vaken. En sådan stund önskar jag att jag klarat av att nyttja. Det handlar om att vara effektiv! Det är inte min starkaste sida, Jag hade tänkt att se på project runway idag, men valde att bara ha på det i bakgrunden och istället skriva ett låååångt brev till Vassia. Sådana prioriteringar ska jag bli ännu bättre på att göra. Inget tv-tittande om jag inte kan göra annat parallelt med detta. I helgen borde jag egentligen ha pluggat men valde att åka till Piteå. Detta ser jag inte som en dålig prioritering eftersom jag inte är mer stressad över studier, jobb och andra praktiska saker än vad jag är över min vilja att hinna med viktiga relationer.
En anledning till att jag tror att jag känner att jag inte hinner med mina realtioner är att de är väldigt utspridda i kombination med att jag inte är duktig på att ringa telefonsamtal. När jag som ung bodde i Piteå hade jag exempelvis alla mina vänner i samma umgängskrets. Jag kunde alltså slå alla flugor i en smäll. Nu efter att bott borta från Piteå i flera år har jag behållt vissa vänner från olika umgängen och dessutom finns mina viktiga relationer inte enbart utspridda i Piteå och Umeå utan i hela andra delar av Sverige och i världen. Sedan är det så att jag, när jag exempelvis är i Piteå främst prioriterar att hinna träffa mina familjer.
Ni behöver inte vara oroade. Jag känner mig inte superstressad alls flera mil ifrån den klassiska väggen. Med det här inlägget vill jag inte heller klandra mig själv, utan jag vill helt enkelt bara säga att:
Jag är så otroligt tacksam för var enda hjärtlig relation jag har. Även om jag inte hinner med alla dessa, så mycket som jag önskar, så betyder var enda relation massor.
(Jag tänkte börja läsa i en kursbok nu innan jag insåg att klockan redan är 01.00. Ett slående exempel på min tidsoptimism)
Mosters hjärta
Kan knappt förstå hur stor det lilla knytet jag höll i famnen för ett halvår sedan har blivit. Isak kan äta smakportioner, har två tänder, kan sitta själv och jag tror inte det dröjer så länge till innan han kryper ♥
Han är väldigt lik pappa (Håkan) måste jag säga!
