fridamarianne

Har fått ett recept på grovlimpa av Cissi som jag nu bakat för andra gången på kort tid. Det är ett riktigt gott bröd som innehåller många ingredienser. För mig känns det mycket bättre att äta hembakat än köpesbröd! Tror att bakningen är ett sätt för mig att uttrycka den längtan jag kan känna efter att leva mer naturnära och vara självförsörjande.     

 

Jag älskar att unna mig god mat. Mest belåten blir jag när jag väljer bra råvaror som är ekologiska och fairtrademärkta. Ofta blandar jag, som på bilden nedan, bra  och

billiga.produkter Vissa grejer köper jag helt enkelt inte om de inte är ekologiskt odlade eller står för någon typ av "rättvisa", men jag adderar alltid något billigt till min shoppingkorg, för det passar mitt liv just nu.  

 

Att jag började träna förra veckan har inspirerat mig till att se över min kost. Jag vill vara sund, på alla sätt och vis. Sund för mig innebär inte en massa restriktioner, utan helt enkelt att unna mig bra saker och inte oidentiferbar skit. 

 

Jag och Mia satte oss i min "nya" bil för att åka på roadtrip till Umeå, men några kilometer utanför Skellefteå börjar varningstriangeln att lysa och på bilden nedan ser ni hur det gick sedan. Jag och Mia skrattade av bitterhet i flera timmar. Planen var att vi skulle vara framme kl 21.00, men med Hannas hjälp var vi i Umeå vid ca 02.00. Nu står bilen i Skellefteå och jag ber till gud att jag inte kommer bli pank pga av detta missöde.

 

Helgen i Umeå blev i alla fall riktigt lyckad, vilket är en tröst. Bästa vädret och bästa sällskapet!  

   

 

Imorgon åker jag och Mia till Umeå för att hälsa på lillfamiljen. Melodifestivalen och Eurovision ska givetvis firas på Gnejsvägen, helt i enlighet med fjolårets tradition. Hoppas även hinna förbi universitetet och köpa en kaffe. Kaffe i Lindell, det är mitt Umeå:) Hade gärna träffat lite gamla klassisar, men det blir troligtvis en annan gång. 

 

5/6 - 9/6 befinnar jag mig i Sthlm! Jag och Anna hade tänkt att åka till Berlin i juni, men vi har skjutit på det och istället åker jag ner till huvudstaden för att umgås med min vän. Längtar!

 

Jag ska träffa gamla stjärnor och fina friends. Jag har till exempel kontaktat en gammal barndomskärlek som bor i sthlm. Vi träffades på Piteå summer games i kanske två dagar och jag blev stormförtjust. Så förtjust att jag började rota i soptunnor på stan efter pantburkar för att samla ihop till flygbiljetter. Jag hoppade även in i en och annan container. Helt normalt! Ni kanske undrar vad som hände med pengarna? Jag köpte givetvis chips godis för var enda öre. Vill påpeka att lodisföretaget inte drevs på egen hand, men jag ska inte delge min kompanjon;)

 

 

 

   

Mitt kära ex Teo är ibland som en vis gammal uggla.

 

Jag är rädd för en kille som jag upplever förföljer mig. Det är känslan jag får, dels på grund hans ihärdiga speciella sätt att söka kontakt med mig och dels på grund av rykten som säger att jag bör hålla mig undan. Samtidigt som jag är rädd för honom får jag dåligt samvete på grund av mitt eget, väldigt undvikande beteende. När jag ser honom blir jag genast stel, nervös och hjärtat dunkar verkligen i bröstet och givetvis påverkar det sättet jag tolkar hans beteende på. Jag talade med Teo om hur rädd jag är och att jag inte vet hur jag ska beté mig, på vilket Teo säger: Frida fear is to warn you, not to make you act wrong. 

 

Nästa gång han kommer fram till mig ska jag inte undvika honom, utan förklara varför jag agerar som jag gör och att jag blir rädd när han betér sig som han gör. Kanske kommer situationen då att avdramatiseras och förhoppningsvis stämmer inga av de tråkiga ryktena.

 

 

 

 

 

Livskvalité för mig, i mitt liv just nu, är en lång frukost med mig själv som sällskap. Är det fint väder sitter jag ute och njuter av solen på balkongen och är det mulet (som det var när jag tog bilden) sitter jag på mina fina nya soffa. 

 

Två olika hembakade bröd, ett utan gluten och en råglimpa, smoothie och kaffe. Perfekt!

 

Nu ska jag göra mig klar inför middag och opera med mamma och Mia:)

 

 

Varje dag påminns jag om hur lyckligt lottad jag är. Jag känner mig frisk, både i kropp och psyke, jag har tusentals fina minnen och lika många möjligheter. Att jag nu bor i en lägenhet i ett av Piteås mindre uppskattade områden och har ett arbete i pyttelilla Älvsbyn känns inte alltid inspirerande och ibland funderar jag på hur i h-vete jag hamnade här? Trots visst missnöje skrattar jag varje dag, jag minns tillbaka och drömmer om framtiden.

 

Jag har inte kommit i ordning ännu i lägenheten, men förhoppningsvis ramlar bitarna snart på plats.

Sista morgonen i mitt hem spenderar jag på det bästa sätt jag vet; ensam framför nyhetsmorgon med en stor frukost. Det är nog sista gången på år och dagar som jag kan spendera en tisdag morgon genom att slappa framför tv:n, så nu njuter jag!

 

 

 

Trots att jag har haft relativt väl tilltaget med tid har jag inte hunnit allt jag planerat att göra. Jag har fortfarande inte ringt mitt försäkrings- och mitt bredbansbolag. Inte heller har jag hunnit städa efter att mina ägodelar förpackats i kartonger eller anmäla mig till olika bostadsbolag. Min önskan var att börja uppdatera mina socialtjänstkunskaper i dag, men den önskan hör nu mer till morgondagens resdag. 

 

Det händer så mycket i mitt liv just nu att jag själv knappt hinner uppfatta hälften.

 

* I fredags tog jag min socionomexamen

* I morgon flyttar (!) jag till Piteå

* På torsdag börjar jag jobba

* Den 8/2 åker jag och Teo på semester till Amsterdam och där kommer vi ta väldigt avgörande beslut.

 

 

I kväll skålade vi hemma på Gnejs för vår tid som en stjärnfamilj. Jag kommer sakna er ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har jag en titel. Jag är en stolt socionom! Ceremonin var fin men vemodig. Jag och Ellen stod kvar på scenen och grät i mörkret ett tag, för att säga hejdå är inte lätt. Även om vi kommer hålla kontakt blir inget som förr, men så är det i livet. Nu hoppas jag på en fantastisk framtid för mig och alla mina vänner från studietiden.  

 

Efter avslutningen på Universum åkte vi hem till Gnejs och där ÅT och umgicks vi hela kvällen. Jag känner mig jättenöjd och glad över hur kvällen blev och vill tacka alla som uppvaktat mig♥. Tusen tack för de fina presenterna! Klockan sitter på min arm och tavlan kommer hänga i min framtida lägenhet!

 

 

Nu smäller det! Det är bara att korka upp bubblet och dunka oss själva i ryggen för i dag är dagen med stort D. För sju terminer sedan jag entrade Umeå universitet och gick direkt fram till Ellen och sedan dess har vi följts åt genom dessa år. Jag blev tilldelad den bästa basgruppen någonsin och den gjorde att första tiden av studietiden blev fantastisk! Ida och Hanna hoppade på tåget i samband med nollningen och har berikat studietiden med mycket skratt. Hanna tog en välförtjänt paus och henne får fira nästa år i ställlet. Robin, Lisa och Jenny har ramlat in som nya stjärnor det senaste året och jag och Lisa fortsätter tillsammans som norrlandstöser.

 

Saken är den, i dag får jag min socionomexamen (Degree of Bachelor of Science in Social Work). Jag känner mig stolt över mig själv och över alla mina vänner! Nu går vi in i ett nytt skede i livet och jag önskar er all lycka i livet.

 

Jag kommer sakna er...

 

till dess att vi ses igen!

 

 

 

Eftersom att jag fått jobb (jippi!) måste jag flytta från lillfamiljen (fy!) och tillbaka till Piteå. Då Mia åker till Umeå med bil imorgon kommer jag skicka med alla mina kläder med henne. Det var dock inte helt lätt att packa när lilla Isak var i närheten. Han tog plats i resväskan och slängde ut kläderna från väskan. Måste säga att tanken slog mig att jag kanske ska "råka" packa med honom i flytten. Det känns verkligen hemskt att moster nu ska lämna honom och att han är helt ovetande om detta. Känns som om jag överger honom, vilket jag ju faktiskt gör. Nej nu kan jag inte skriva mer för då börjar jag gråta ♥

 

Vi hade en fantastiskt kul examenssittning med klassen igår. Stämningen var på topp och jag kom fram till att jag verkligen gillar klassen! 

 

Sitter framför tv:n med en kopp kaffe och kollar in lite jobb jag ska söka i el stockholmo. Väntar fortfarande på svar från Älvsbyn. Skulle vara så skönt att få veta hur jag ligger till så att jag kan planera längre än till helgen. Vill börja träna igen men vet inte i vilken stad jag ska köpa gymkort etc.

 

Ska på mitt sista seminarium idag och har nog aldrig varit så oförberedd tidigare. Tror det är latmasken (som farmor brukar säga) som kommit fram nu i slutspurten. Det är också sista gången jag och Ellen promenerar till skolan ♥

Var på Strömpilen idag för att handla på systembolaget inför middagsbjudning på min examensdag. Köpte nog aningen för mycket, men det übertrevliga butiksbiträdet sa att jag får reklamera det som inte är öppnat. Nu när jag skriver detta får jag en olustkänsla som bara lurade kunder kan få. Men trevliga människor gör mig så glad 

 

På torsdag ska jag tillbaka till systemet igen för att komplettera inköpet då de inte hade det specifika vinet som passar min meny. Kände mig otroligt vuxen när jag gick där och planerade vuxendycker till en vuxenmiddag som jag vuxenaktigt ska bjuda på. Jag och biträdet stod och pratade och jag försökte briljera med mina druvkunskaper. "Jag har valt en chaaaaaardonnayiiii eftersom det passar utmäääärkt till fiskrätter med smak av saffran". Och där tog skrytfasonerna stopp. Biträdet fick lotsa mig genom iprincip hela butiken. Det första var inte heller riktigt sant. När biträdet frågade om jag behövde hjälp efter att virrat runt i butiken nog så länge sa jag med en osäker och frågande blick: "Jag har valt en chardonnay för jag läste att den passar bra till saffran?". Sedan var det inte heller en chardonnay jag plockat med mig, utan ett vin med blanddruva som butiksbiträdet ställde tillbaka åt mig... nåja jag kan ju låtsas att jag var duktig.     

 

Måste säga att jag känner mig lite ledsen över att det är så många som, av olika anledningar, inte kan delta på min examen. Speciellt önskar jag att Mamma kunde vara med för jag tänker att hon (du) gärna velat det. Hade jag bara haft en kamera skulle jag ta ett kort eller två och visat efteråt, men det har jag inte. Tror inte heller att Hanna och Arvid har det men jag ska undersöka den saken:) 

 

 

    

Har suttit med min kaffekopp och kollat in lönestatistik hela morgonen. Kollat saco, SSR:s löneförhandlingsförslag och ringt SSR-direkt. Ni kankse tror att jag blivit erbjuden jobb nu? Nop. Inte än i alla fall, men vill vara förberedd om jag får Älvsbyjobbet. 

 

Får jag inte det jobbet kommer jag börja skriva min D-uppsats nästa vecka. NÄSTA VECKA?! Herrgud! Kan inte förstå att det är så snart. Jag vet inte ens vad jag vill skriva om. Kanske något om integration, jämställdhet eller missbruk. Kanske någon kombination av dessa? En intervjustudie vill jag i alla fall göra. Tar jag en magister i socialt arbete har jag gjort vad jag kunnat för att öppna upp dörrarna till ett kommande arbetsliv inom universitetsvärlden. Forskarassistent, doktorand? Men nu vill jag helst arbeta och inte dra på mig ännu större lån. Studier är en klassfråga må jag säga! (Det är verkligen en fantastiskt förmån att Sverige har gratis universitet - det klagar jag inte på!).   

 

Nu ska jag ta och söka ett jobb som kan kombineras med studier, ifall det blir den linjen jag får gå på.

 

Igår var jag på utflyttnings-/fördelsedagsfest tillsammans med mina vänner från klassen. Ellen skulle lägga upp bilden på oss två på instagram och ville skriva en passande text till den. Jag föreslog: sista festen med Frida (stämde iofs inte då vi har sittning på onsdag) och i samma stund som orden kom ut, började våra ögon att tåras. Det verkar vara många med mig som går om kring med känslorna utanför kroppen. Det är mycket som ändras på kort tid och många vänner och klasskamrater som jag har träffat regelbundet i över tre år kanske jag aldrig kommer träffa igen. Samtidigt är det ett nytt steg i livet som förhoppningsvis kommer föra mycket gott med sig. Men för nu låter jag mina ögon tåras.