fridamarianne

Idag på väg hem från Bodybalancepasset gjorde flygrädslan sig påmind. Naturen var så vacker. Blommor och högt gräs. Sommar, vind och liv. Jag älskar att leva! Jag tänkte att jag verkligen måste insupa känslan av att finnas till om jag dör i en flygplanskrasch på onsdag. Det finns inget naturligt i att flyga och jag kan inte tänka mig något värre sätt att dö på.

 

Blöt om händerna, en mage som ger upp och ångestkänslor som kommer i vågor. Religiös och en lögnare på samma gång. Där sitter jag, stel som en pinne, och lovar Gud att om jag överlever ska jag aldrig mer sätta mig i ett plan... ALDRIG! Det är en lögn, men jag tror på den varje gång.